Pelles blogg

Pelles blogg

Jakten på Sveriges bästa landskapsmat

Husmansbord® är ett varumärke och koncept från Svensk Landskapsmat, Pelle Agorelius AB på Saxhytte Gård strax norr om Grythyttan. Utvecklingen drivs av Jakten på Sveriges bästa landskapsmat och tar utgångspunkt i råvarans ursprung och livsmedelsprodukters kvalitet. När detta översätts till serverad mat skapas affärsmässiga nätverk mellan livsmedelsproducenter, butiker och restauranger. Livsmedelsproducenter som lämnar in produkter till bedömning av en oberoende och kompetent panel, har inte bara möjligheten att få sin produkt diplomerad utan får också en återkoppling, ”feedback”, på hur de olika paneldeltagarna upplevt produkten utifrån vilka förväntningar som skapas när man möter den på samma sätt som en kund möter den i butik. Hela Husmansbord®processen kallas för tillämpad mervärdesanalys* och går ut på idén att fokus på fördelar och förtjänster utvecklar matens mervärden, för kundens bästa.*Upplevelsen är summan av brukandet/besöket minus förväntningarna, U=B-F®

Kära matland, älska din nästa...

MervärdenPosted by Pelle Agorelius Sat, June 28, 2014 12:59:45

Vart går gränsen mellan nationalromantik och sunkig nationalism?


Så här i Almedalstider och i supervalår tar jag upp delar av en text jag publicerade som krönika i Lrf:s medlemstidning på nätet för några år sedan. Jag summerar mina känslor med orden "huliganismen som breder ut sig, med den svenska maten som alibi för att uttrycka sig illa om kollegor i allmänhet, och kollegor i utlandet i synnerhet" Snälla! Kära matland, älska din nästa...

Det är väl inte så svårt? Tala om vem som gjort maten, var den är gjord och med vilka råvaror. Det slår allt. Vi har utmärkta originalprodukter och har alla förutsättningar för att också skapa nya produkter som möter nyfikna och långresta konsumenter. Det är inte genom att kopiera grannens succé som du bygger egen framgång, det är när du tolkar faktorerna bakom den och omsätter till egna förhållanden. Med andra ord en analys av mervärdena hos dem som fått till det, följt av att du själv gör en plan för tillämpning.

Det behövs mycket mer ödmjukhet inför stora och små kollegor, grannar och grannländer. Mitt eget intryck är att projektmakare gärna överförminskar livsmedelsproducenters självbild. Det är inget fel på verklighetsuppfattningarna hos de som jobbat i en bransch en tid. Vad som i mitt tycke kan saknas ibland är övertygelse. Det sprids tvivel både högt och lågt. Jag tror det är otrygghet bakom sånt, men otrygghet ligger hos dem som ska leva av rådgivning och projektutveckling.

För vad ska de leva av när företagen börjar samverka på allvar? Är det inte så att konsultens traditionella hemvist varit i sprickan mellan konkurrenter?

Vi behöver tycka om det våra kollegor gör, det ger en konkurrensfördel för oss allihop tror jag. Det är mycket viktigare att respektera sina kollegor än att andaktsfullt böja sig för myndiga tyckare som talar om hur liten du är. Vilka tvivel och vilka analyser som sprids över livsmedelsproducenternas förmåga att klara sig, utan att ha nån att hålla i handen, kan man helt enkel strunta i.

Vi har goda förutsättningar att sätta Sverige och landskapsmaten på kartan. Men då gäller det att inte fastna i nationalromantikens träsk eller gå vilse i inkompetensens öken. Det behövs kartor som visar var vattenhålen, vägarna och farorna finns.

Annars ska alla göra sina egna misstag och erfarenheter.

Då fastnar ambitionen i det Svenska hemmakärret, där de som står och tittar på, bara kan tala om för dig att du sitter fast. Det är ofta den enda rådgivning man kan få...

Genom att själva lyssna, lära och analysera kartlägger vi. Genom att dela erfarenheter och hjälpa de som känner sig manade att ge sig ut på nya marknader kommer vi alla att göra ett bättre jobb och utveckla matens mervärden. Därmed skapas en efterfrågan som ger bättre lönsamhet till den svenska primärproduktionen, fler arbetstillfällen i förädlingsleden. Och inte minst får turister snarare uppleva än bara äta maten som bjuds ute i landet. Det finns alla förutsättningar.

Men, allt detta förutsätter att vi respekterar varandra och lyfter på hatten till de som gör saker. Det måste bli finare att våga tänka nytt, än att fega för att, aldrig någonsin, vinna nåt.

Nya traditioner, är inte att strunta i det som varit, det är att utveckla sättet att se på sig själv och omgivningen, tror jag. Nationalromantik, är att förstora bilden av sitt eget centrum, och framställa sig som överlägsen i den egna gruppens ögon och aldrig se sig själv med andras blick.



  • Comments(0)//pellesblogg.husmansbord.se/#post161